En text om året som föräldraledig

Min sista föräldralediga vecka är igång och den avslutas med att Hedvig fyller 1 år. Jag tänkte försöka sammanfatta detta år på något sätt. Jag vet inte riktigt hur än så vi får se hur det här slutar.
 
Jag har försökt skriva lite dagbok men det har blivit mer sällan tyvärr. Första gången jag skrev när hon hade kommit var den 20/1.
 
Den 14 januari kl20.10 kom hon så äntligen, vår alldeles underbara Hedvig Rut Matilda. 3880g & 54cm. Vi har varit hemma sedan i tisdags och imorgon blir hon en vecka gammal”.
 

 
Nästa gång jag skrev var den 24/1
”Hedvig hickar flera gånger om dagen. Hon suger ordentligt vid amning, hon har redan fått en liten blåsa på läppen. Hon är än så länge lugn på dagen. Har inga skrikperioder mer än på skötbordet. Hon vill inte sova i vaggan, helst vill hon sova på oss. I natt var en bra natt då hon faktiskt accepterade att ligga där ett tag och jag tror att jag slumrade till emellanåt. Tidigare har hon varit vaken tre timmar i sträck på natten vilket ju tär på krafterna”.
 
 
Och så började den här resan. Till slut hittade hon sina händer och fötter, kunde lyfta huvudet när hon låg på mage, kunde sitta med stöd, kunde sitta utan stöd, åla sig, krypa, ställa sig upp, gå…
 
 
1 år som har swischat förbi men det har hänt så otroligt mycket. Samtidigt som Hedvig har växt som person och blivit en egen liten personlighet, har jag växt som förälder. Jag är en helt annan person än jag var för ett år sedan samtidigt som jag är exakt samma person. Varje dag var ny och lite skrämmande i början, sen tänkte man mer på veckobasis och till sist kan vi se månad för månad vad som har hänt. 
 
Jag minns på ett sätt väldigt lite av året. Kan inte komma ihåg amningsnätter, hur många skrikiga timmar det var i sträck, mina egna storgråtningar av utmattning och hur kroppen kändes efter förlossningen. Jag antar att det är någon sorts mekanism som kroppen för sig med för att man ska kunna/orka/vilja göra det hela om igen. 
Jag minns dock promenader runt sjön, första badet, träffar med föräldragruppen, allt serietittande i början, känslan när jag upptäckte att hon kunde vakna i vagnen ute utan att jag fick smått panik för att vi inte var hemma än, första promenaden när hon faktiskt var vaken det mesta och gillade det, bilturer som hon tog sig igenom sovandes, familjeträffarna, buset, när hon började ljuda, allt kiknande skratt, när hon började smaka på mat och då hon slutade amma på natten. Bland annat.
 
 
Jag måste säga att jag är nöjd med det här året men hjärnan spelar mig såklart ett spratt och tänker ”varför gjorde jag inte det, jag skulle ha gjort det här också..osvosv” på sedvanligt Maja-manér. Jag väljer dock att ducka för de där tankarna och klappa mig själv på axlen. Vilken grej. Jag gjorde det. Vi gjorde det. Nu blir det ombytta roller och när jag spatserar iväg till jobbet ligger Hedvig och Kalle kvar och sover (om hon fortsätter med sina fantastiska morgonrutiner vill säga = sova till minst 8). Det blir ett nytt äventyr det. Jobba och vara mamma och även ta hand om mig själv. Det blir nog ett helt annat inlägg det. Det där med egentiden.
 
 
Avslutar med denna text med en grynig mobilbild från häromdagen. Med stökigt golv och lite mys i soffan. Precis så som det har varit för det mesta och det jag kommer att längta till när jag sitter där på mottagningen och har två timmar kvar tills det är dags att gå hem.
 
2 kommentarer Lägg till din

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *