Om mig

Om att inte längre vara gravid

Om att få besked som man inte vill ha. Om att behöva ta det värsta beslutet man kan ta. Om att vara gravid i nästan 22 veckor och sedan inte vara det längre. Om att genomgå en sorts förlossning men inte få uppleva lyckan efteråt utan veta att vi måste säga hejdå samma dag. 

Det skulle jag vilja berätta om. Det är så personligt det kan bli men det är viktigt.

Den 20 november vändes våra liv upp och ner. Från total lycka till total förvirring. Ovissheten var värst, ultraljudet visade en missbildning som just då inte kunde förklaras eller specificeras. Vi åkte neråt och uppåt landet för undersökningar, prover och för att träffa specialister. Två veckor fyllda av gråt, googlande, förtvivlan och små väckta hopp. Sista ultraljuden släckte det där lilla hoppet då man såg fler missbildningar, det hade blivit värre. Vi fick till slut bestämma oss för att avbryta graviditeten för barnets bästa. Ett beslut man inte ska behöva ta. Jag blev igångsatt med hjälp av tabletter och en hel dag och en hel natt senare föddes hon. Vår lilla ängel.

Det är idag tre veckor sedan. Jag har precis kommit igång och jobbat lite smått men ska vara ledig en vecka till nu. Vi har haft sånt otroligt stöd av våra familjer och våra vänner som har kramat oss, gråtit med oss och bara funnits där för oss, i vår soffa, genom ett telefonsamtal, via en fin blombukett.. Vi hade klarat det så mycket sämre utan all deras kärlek och jag är så tacksam över dem allihopa.

Men jag tycker inte att någon annan ska bli orolig för sin egen graviditet efter att ha läst denna text, det vill jag inte uppnå med min berättelse. Jag behövde skriva detta då det är en så stor del av mig just nu och kommer att vara så under en lång tid. Vi har gått igenom denna graviditet utan någon större oro för det finns ju ingen anledning till att vara orolig om man inte har några egna dåliga erfarenheter med sig i bagaget. De flesta graviditeter går bra hela vägen. Jag är glad att jag har haft den inställningen, oro gör bara att man inte kan njuta som man borde, och jag ska försöka ha med mig det även i framtiden. En dag kommer vi få vara med om stunden då vi får säga hej istället för hejdå till en ny liten person, det är jag säker på.

 

No Comments

  • Carolina

    Tack för att du berättar om detta. Jag tror att det är många som behöver läsa om sådana här händelser för det händer ju men tystas så ofta ner. Varför? Livet är ibland för jävligt och blir inte alltid som man tror och hoppas. Det är väldigt starkt av dig att berätta om det. Jag är en sån som tror på att prata, prata, prata är det bästa sättet att bearbeta sorg. Låta det ta den tid det tar. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni en dag får bära på barnet, ett livs levande friskt barn, och älska det med all kraft. Stor kram till dig och ha en underbar nyårsafton.

    • Maja

      Tack<3 Jag tror också på att prata för att bearbeta och att berätta, för precis som du säger, man hör inte mycket om detta. Gott nytt år till dig med!

  • Amelie

    Hej! Läste detta precis. Så fint du skriver. Finns inga ord som bättrar, men vill ändå säga att jag på avstånd så här känner med dig. Så starkt att dela med dig och jag är också säker att en dag få ni säga Hej! ♥ Kramar en bloggkompis 🙂

  • Vicky

    du är så modig som skriver om detta. det behövs, för andra och säkert – gissar jag – för dig. önskar dig ett fantastiskt 2016 med ro och kärlek. kram.

  • Wilda

    Modigt och starkt av dig att dela med dig av detta. Och så välskrivet, mitt i all sorgsenhet. Känner med dig och känner igen. Jag förlorade ett barn tidigt i graviditeten och för mig blev det viktigt att få prata om det så mycket jag kunde, göra barnet levande för mig, ge henne ett namn och hålla ceremonier till minne av min älskade unge. Sorg behöver sin form tänker jag. Tack för ett fint inlägg som påminde om livets skörhet.

  • Frida G Svensson

    Jag hittade hit via better bloggers länkfest! så modig du är som vågar berätta det. vi fick vårt första barn i april och det är ju var förälders skräck att något ska visa sig vara fel på ultraljuden. du är så stark! gott nytt år och må 2016 vara det bästa året ever.

  • Sandra

    Får så ont i hjärtat av att läsa det här. Känner verkligen med er och kan inte ens försöka förstå vad det innebär att gå igenom något liknande. Jag hoppas att 2016 kan ge er mycket tröst, kärlek och hopp <3

  • Anonym

    Åå det gör så ont i mig att läsa det här 🙁 Inget man ska behöva gå igenom. Min man och jag har också haft vår beskärda del av ledsamhet kring graviditeter. Nu har vi en fantastisk fin son på 2,5 år men vägen dit var krokig och den är likadan nu vid syskonbesök.

    Skickar styrkekramar till er! <3

  • Linda

    Men ÅH all kärlek & omtanke till er!!! Vi var nyligen med på TV4 nyheterna, också gripande. Ligger uppe på min blogg, är så tacksam att allt gick väl.

  • Tove

    Hej Maja!

    Vad ledsen jag blir för din/er skull.
    Någongång kommer ni få vara med om den förlossningen, som blir ett hej, och ni får ha er lilla kvar hos er!
    Tänker på dig, lycka till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *