1 juli

 Förgyllde dagen:

Kvällspromenad med fotografering.

En härlig känsla hann upp mig. Förändringens vind blåser.

Jag har nu äntligen börjat ta tag i saker. Som att träna igen till exempel. Istället för att sitta och sakna dansen så otroligt mycket så försöker jag göra det bästa av situationen. Skrämmande var att jag upptäckte att jag glömt bort hur härligt det är med balett. Att jag kunde glömma det förstår jag knappt. Det blir mer av den varan framöver, var så säker. Promenerade Burmaspåret med pappa igår och nu ikväll fick jag ett mycket plötsligt infall att gå en promenad med kameran i högsta hugg. Fick en mindre chock när jag hittade ett nybyggt område som jag aldrig förut sett. Tänk att Falköping har sådana hus undangömda vid bergets fot. En fridfull promenad. Jag hoppas på flera sådana.

Jag är ganska dålig på att hålla saker. Kanske fungerar det bättre om jag skriver om det. Lite mer press då på något sätt. Det fungerar ju än så länge.

Nya upptäckter, upplevelser eller händelser hoppas jag få uppleva, stora som små, varje dag. 1 om dagen är mitt mål.

Garderoben rensades ur igår. Allt som jag annars tänker ”den kan jag träna i” eller ”någon gång kanske” om, la jag undan/slängdes. Det kommer ändå inte med till Schweiz så varför ska det ligga och skräpa i garderoben ytterligare ett år? Oj, vad bra det är att åka bort en lång tid om man vill rensa. Hett tips! Även en anledning till att det står 3 pappkassar med grejer/gamla papper utan för mitt rum. Storstädning på hög nivå. Nu kommer nästa prövning. Jag måste få allt till återvinningen.

Kvällen har annars varit filmkväll, pizzakväll och barnvaktskväll. (Ja, min bror är snart 12 år) men inte kan han vara själv hemma på kvällen för det. Vi såg filmen Click. En sån där film man inte behöver tänka så mycket under. Bara se, bli lite underhållen och sedan glömma bort.

Roadtrip alltså. Fikaplanering imorgon då kanske? Jag och Emil kan väl känna oss säkra på att vi kommer få uppgiften att ta oss framåt. Eller hinner Asp få körkort innan?? Mycket nice kommer det säkerligen att bli.

Oj, vilken härlig helg jag har varit med om. Hoppas den slutar i topp. För sen kommer verkligheten tillbaka. Nästa vecka börjar med två 9-19 pass. Jag gillar inte de passen. Ahh! Det är väl bara att uthärda och hoppas att jag kan dölja min ångest för personerna runt omkring mig.

Jobbar nu mån-ons, ledig torsdag. Lite Lovisa qualitytime förhoppningsvis!, jobb fre-sön. Ledig måndag. Och jobb till torsdag. puh. Jag är inte van.

Förra året var jag ledig när jag var hemma. Så åkte jag till kollot, jobbade, och var ledig igen när jag kom hem. Nu har jag riktigt långa pass ibland, ska faktiskt jobba 7-22 några dagar, utan raster. Det blir en pärs. Fast man får ut mycket av det på ett personligt plan. Man utvecklas hela tiden och helt plötsligt är man bekväm i en situation som man föregående dag bara ville försvinna ifrån.

Analys-trams.

Jag skulle förmodligen kunna fortsätta i all evighet med detta skrivande. Jag kommer helt klart att sakna att skriva uppsatser (om man bortser från paniken som infinner sig när man upptäcker att det är två dagar kvar och jag har ingen aning om vad jag ska skriva!) Annars är det ganska så trevligt faktiskt. Så nu blir det nog en hel del analyserande och skrivande här. Jag lovar att varna innan så är det lätt att hoppa över den delen.

Jag har dock varit dålig på att lägga mig i tid. Men det får jag väl ta. Inget planerat imorgon än. Men jag ska nog ta tag i den där receptmappen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *